torsdag 27 mars 2014

HUR MÅNGA GÅNGER SKOLA MAN FÖRLÅTA ?


VART GÅR GRÄNSEN...?

Herre, huru många gånger skall jag förlåta min broder,
om han försyndar sig mot mig ?

Jesus svarar : Jag säger dig :
Icke sju gånger, utan sjuttio gånger sju gånger. / Matt 18: 21...

Kan en människa som är utsatt.. svara upp till detta ?
Stanna kvar när ett förlåt, inte betyder någonting ?

Den psykiska ohälsan drar fram över Sverige,
och lämnar tusentals offer bakom sig,
som ingen ens ids ha tid att lägga märke till...

Hur skall vi som kristna förhålla oss till :

Stalkers
Mytomaner
Hustrumisshandlare

Barnmisshandlare
Pedofiler
Mördare
Manipulativ
Osv....Listan kan göras lång.......

Ett förlåt betyder då, endast en
fortsatt misshandel och ett liv i förnedring...

Hur många gånger orkar en människa att förlåta ?

Vad har du som är en kristen, för svar i denna fråga ?

Vad säger du,.. om du möter en utsatt människa?


Skulle vara intressant om du som är kristen
ville ge några synpunkter i detta ämne...
och även du som icke är kristen och utsatt...?

Hur leder edra tankegångar ?







9 kommentarer:

  1. Kära Annika! Mycket tänkvärda rader! Ja, hur många gånger kan vi förlåta och hur mycket och vad kan vi förlåta? Vem kan vi förlåta? Vilken tyngd ligger i orden "förlåt mig"? Kan vi förlåta den som är förkrossad och i sitt hjärta uppriktigt ångrar sig? Kan vi förlåta den som använder ordet förlåt med samma betydelse som ett "ursäkta kan jag få komma förbi"?

    Vem förutom Gud kan se ett människohjärta som gråter trots att munnen ler?

    Gud välsigne dig, Annika!
    KRAAAM!!!
    // Karin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Karin: Visst är det tänkvärda rader till oss alla. Redan som liten hade jag inpräntat i mitt hjärta :: Behandla andra såsom du själv vill bli behandlad. Även om man blivit illa behandlad så har man dock fortsatt att tro, hoppas och förlåta. Så sant som du skriver Karin: munnen kan le, medans hjärtat blöder och gråter.
      Tack för ditt inlägg Karin och Guds rika välsignelser, Kramar..

      Radera
  2. Annika:
    Ett mycket tänkvärt inlägg som innehåller fler bottnar.
    Med utgångspunkt från de inledande Jesusorden blir huvudfrågan spörsmålet att förlåta andra för orätter man blivit utsatt för.
    På detta följer frågan om att själv bli förlåten när man gjort någon annan orätt.

    Vad Jesus säger i inlägget är kristallklart; förlåtelse skall alltid finnas, som jag tolkar det , oavsett de missgärningar som begåtts mot oss.
    Skillnaden mellan oss och Jesus är att vi inte är fullkomliga och i vardagslivet här på jorden har vi nog lite till mans inte lika lätt till att förlåta kränkande och traumatiska upplevelser andra människor orsakat oss

    Hur mycket skall man som människa förlåta en person som ständigt bryter ingångna gemensamma löften, ljuger, manipulerar, blir våldsam, hotar till liv och lem och bedrar?
    .
    Det finns två sätt att se på Herrens ord i inlägget:

    1 Det är Jesus ord, och du skall i enlighet med hans ord fortsätta förlåta 490 ggr, s.k. pliktetik
    2. Om man följer 1 ovan, dvs förlåter ständigt: vad blir konsekvenserna/följderna för den som förlåter, s.k. konsekvensetik.
    (fortsättning följer i nästa inlägg)

    SvaraRadera
  3. Forts. från förra..
    I första fallet är orden lag, i andra fallet tänker man utefter de följder som kan tänkas uppstå av att man följer Jesusorden som lag.

    Om man tittar vad det skulle innebära att följa punkt 1. skall man till varje pris förlåta en kvinnomisshandlare, lögnare, mytoman och bedragare. Följderna här på jorden blir med största sannolikhet dessa:

    Trots att offret redan efter tio gångers förlåtelse förstår att det är fruktlöst att förlåta, då kvinnomisshandlaren bara ångrar sig för stunden för att locka tillbaka kvinnan med hopp om bättring. Att fortsätta förlåta och låta kvinnomisshandlaren dra sin falska drapa om ånger och hur ensam han är, hur svårt han har det, kan bli mycket kostsamt för kvinnan. Det finns alldeles för många exempel på detta i dagens samhälle där misshandeln och våldet eskalerat hela tiden efter varje förlåtelse att kvinnan till slut bragts om livet. Tur att poliser verkar ta kvinnors anmälningar på allvar numer, även om brister finns. Dessutom finns det en ovilja från offret att gå till polis, men när man väl gjort det finns det fog för anmälan.

    Nummer 2 ovan innebär att man synar de konsekvenser/följder om man följer punkt 1.
    I de flesta fall finns ingen ånger eller bättring att finna hos män som misshandlar kvinnor verbalt eller sexuellt. Det blir ett invant mönster. Dessa fega kräk som kränker kvinnans frid är inga män. De är ondskans hantlangare vare sig de hukar bakom vackra bibelcitat eller inte. Största ”skämtet” är väl när s.k. kristna män gör sig skyldiga till dessa övergrepp. Jesu ord ekar tomt i deras handlingar mot nästan.

    Sant är att en del kvinnor i en relation föredrar att lida i det tysta där rädslan (för att bl.a. bli ihjälslagen om man inte ställer upp på t.ex. sex) är så stor att man tvingas leva vidare under tyranniet. Till slut blir offret så hjärntvättat att hon (ytterst sällan män) tar på sig hela skulden för misshandlarens agerande, och tror att det är hennes fel, vilket naturligtvis är helt felaktigt. Ingen annan törs/får hon meddela heller, delvis av skammen att förhållandena är som dom är, och att offret isoleras i relationen utan insyn från ”obehöriga”. Onormal svartsjuka och inre osäkerhet styr förövarens handlingar. Tvång och övergrepp blir livets linje.

    SvaraRadera
  4. sista delen av samma text..

    Jag har svårt att tänka mig att Jesus skulle passivt se på hur en kvinna blir dödshotad och efter eskalerande våld bli ihjälslagen genom att följa hans egna ord fullt ut. Orden är snarare en rekommendation att närma sig 490 gångers förlåtelse plus en till, idealfallet där bara Människosonen nått så långt. De som begått dessa missgärningar mot kvinnor är inte bara dömda här på jorden (trots att en del kommer undan med det) utan också i himlen. Vi människor är ofullgångna och kommer aldrig att i denna värld eller himlen nå samma tyngd och vishet som Herren, men naturligtvis är förlåtelse viktig för att få inte frid och kunna gå vidare. Det är bara för offret att bryta förbindelsen och gå vidare.

    Man måste kunna förlåta för att gå vidare. Glömma och gå vidare. Slänga oförrätten i glömskans havsdjup där det råder totalt fiskeförbud. Den som ber om förlåtelse måste göra det på allvar med uppriktig ånger. Inte ett lamt förlåt och sedan tro man kan gå vidare och vid första bästa tillfälle göra om samma sak. Man måste uppriktigt be om förlåtelse, likaväl som man uppriktigt förlåter.

    Det är inte lätt att vara människa, men hur skall man kunna leva ett lyckligt liv om inte förlåtelse och att bli förlåten fanns?

    Det är bara att titta på sig själv och de misstag man gjort i livet. Ingen människa är fullkomlig.
    Ord är ord, och det som visar vilken människa man är innerst inne avslöjas genom de handlingar man sätter bakom orden.

    Gud välsigne dig Annika

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bjarne: Det är i praktiken som man växer, och icke i teorin. Ord är bara ord, men det är i handlingarna man ser allt. När man tränger ner på djupet...då bemöts man av tystnad.? Bjarne: Du har helt rätt i vad du skriver. / Att förlåta innebär inte att man måste umgås, utan att gå vidare och vara fri...Man lär, så länge man lever och så länge nåden varar. Tack för dina kloka inlägg Bjarne och Guds rika välsignelser tillbaka.

      Radera
    2. Annika: Ja, på djupet finns inte myckna svar från omvärlden. Mestadels ropar den sjunkande människan förgäves på människors hjälp och tröst, men där finns sällan något att få. Det är bara Jesus som hör ens röst.

      Du frågade i ditt inlägg hur läsarnas tankegångar (både kristna och inte) går om det du skrev. Verkar som om det inte finns några tankegångar alls.
      I synnerhet inte från den hop anonyma häcklare som tidigare varit så ivriga skribenter på sajten. Passade inte ämnet? Kände man igen sig och blev träffad på sina håll?

      Hursomhelst pekar detta inlägg på samma trend du påvisat om det ljumma kristna inslaget i många av dagens församlingar. Någon har sagt:
      " Ett av de viktigaste angreppen på kristen tro under de två senaste hundra åren har varit att ta ifrån den all intellektuell trovärdighet. Nästan ingen bryr sig längre om vad kristna människor tänker. Varför det? Huvudsakligen därför att de flesta kristna inte längre tänker".

      Så slutsatsen blir: går man djupet i en etisk fråga blir det tyst. Så även här. Att konkretisera, ge exempel och utveckla din fråga tycks inte passa de flesta läsare.
      Roligare och mer intressant blir det när skvaller och lögner tar fart i trådarna. Då ylar vargarna.

      Välsignad vare du Annika.





      Radera
  5. Bjarne:Det är kanske svårt att ta ställning i frågan innan man står inför problemen ?. Kall,ljum eller varm...En dag får vi alla stå till svars. Men vandrar vi i Anden och icke i köttet så bliver livet mycket lättare att vandra, ty då ser vi på våra medmänniskor med Jesu ögon. Vi kan läsa om förlåtelse vad Jesus säger från Matt 6: 14...Ty om I förlåten människorna deras försyndelser, så skall ock eder himmelske Fader förlåta eder.......
    Vi är födda med känslor, och felar många gånger. Men det är icke känslorna som skall styra utan vår tro, som är vår fasta grund och så länge nåden varar finns det ju alltid hopp om förlåtelse och frälsning till varje människa som vill ta emot Jesus i sitt hjärta. Ha en välsignad kväll.

    SvaraRadera
  6. Annika: Kan så vara, men hur svårt kan det vara att ha en mening om pedofili, stalkers eller kvinnomisshandlare vare sig man upplevt dem eller inte?

    Såklart man kan blunda innan eländet drabbar en själv, ett alltför vanligt val. Det enda man kan göra är att be om kursändring för dem som utövar våldsregementet.

    Ja, Gud har skapat oss med känslor (inte utan mening) och i kombination med den fria viljan, beroende på vilket val man gör, går vi på den rätta vägen.

    En välsignad dag önskas dig

    SvaraRadera