måndag 5 augusti 2013

ALLMAKTENS GUD...

En gammal anekdot berättar om prästen,
som var med om en svår storm på något av de stora haven
Prästen var rädd och frågade med bävan i rösten :
Hur tror kapten att det går ?
Han fick svaret : Ja, nu får vi segla på Guds försyn.
Då utbrast den skräckslagne Herrens tjänare :
 "Åh, är det så illa ställt "
Större var inte hans förtröstan på Guds bevarande makt.

Det är så många som liknar prästen i anekdoten...
De har ingen trygghet.
Herrens försyn är ingen verklig makt för dem,
och Jesus, som sover i båten, tycks vara likgiltig för deras öde.
Fastän HAN är närvarande, och icke frågar efter deras oro.
Vem vågar förlita sig på en Gud,
som man icke ens förmår väcka...

Om han är Gud, hur kan han då tillåta att detta sker ?
Hur kan han sova så tungt ?
Varför griper han icke in ?
Ser han icke att vi förgås på livets hav.

Om Gud är så personlig, som det sägs,
varför gör han då inget.
Om han är god och rättvis,
varför avvänder han icke då människornas elände.
Hur kan han stillatigande åse
krigets förbannelse, grymhetens triumfer,
och djävulens segertåg...

Värst är vår totala hjälplöshet.
Vi förmår ingenting mot stormarna på livets hav.
Som bollar kastas vi mellan vågkammarna.
Jorden är som en liten bräcklig båt
på ett skummande världshav och djupen begär den.
När som helst kan den slås i spillror av nyckfulla vindar.
Djup ropar till djup och hotar att suga oss i fördärvet.
De som ännu är vakna åser det med ångerst och ropar :
Herre, hjälp oss, vi förgås.

Ändå är icke de rytande stormarna utifrån svårast.
Värst är orkanen i vårt innersta.
Seglen är sönderslitna,
kompassen förlorad, och hjärtats hav ett enda mörker.
Det är en strid för livet utan ljusning,
en kamp mot mörkret, synden, meningslösheten, besattheten.
Ett rop efter lugn, frid , ljus.
Men natten är stjärnlös,
hjärtat ångestfyllt och Han som kan hjälpa sover...
Kanske finns det dock en mening i meningslösheten.
Den meningen, att vi skall förstå vem vårt liv beror av,
hur ynkligt det går, när han lägger sig att sova,
och vi skall försöka manövrera livets farkost på egen hand,
men också hur fridfullt det blir, då HAN säger sitt :
TIG, VAR STILLA.

Bibeln berättar särskilt om en man,
som drabbades av livets stormar
Job var hans namn.

Denne gudsman kunde med all rätt ställa frågan :
vakar Gud över mig.
Han fick känna på livets tyfoner.
Hans "stolta" fartyg bröts sönder i stormarna,
besättningen spolades överbord och förnödenheterna gick i djupet.
Men icke ens då han flöt omkring som en vrakspillra på livets hav,
kunde någon taga från honom vissheten att vara i Guds trygga hand.
JAG VET ATT MIN FÖRLOSSARE LEVER.

Det är icke nog med att tro,
att det blev lugnt på Gennesarets sjö och därmed även i lärjungarnas hjärta
då Jesus sade sitt maktord.
Du får också tro, att det blir frid i ditt eget hjärta,
när han bjuder stormarna därinne att lägga sig till ro.
Ty Han, som har makt att näpsa havet och vindarna,
har också myndighet att tillförsäkra en av synden plågad människa
syndernas förlåtelse.
Guds frid och en trygg Gudsledning.
Icke skall väl Jesus behöva säga till dig :
Varför rädens I ?
Haven I ännu icke tro ?

Din Frälsare vet, hur det kan storma i hjärtats innersta djup,
Han är större än ditt hjärta och vet allt.
Jesus är större än din räddhåga och feghet,
större än ditt tvivel och din oro.
Hans oryggliga löfte till dessa om vilka Han vet allt är :
De skola aldrig någonsin förgås,
och ingen skall rycka dem ur min hand.
Min Fader som har givit mig dem,
är större än alla,
och ingen kan rycka dem ur min Faders hand.
AMEN !
 

2 kommentarer:

  1. TACK Annika! Det behövde jag läsa för det har varit en tuff sommar och din bild om Jesus som sover i båten var så välsignad att läsa. Ja, Han har ALLT under kontroll även om vi tror att Han sover. Rätt vad det är så reser Han sig och ryter åt vinden och vågorna - Tig, var stilla! Det var så skönt att få bli påmind om tryggheten i att tillhöra Gud och att ha Jesus som sin bästa vän och Herre!
    Gud välsigne dig, min kära vän! Kram och en riktigt fin helg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Myrra: Ja, det är tryggt att ha Jesus i sitt hjärta och tack för att du finns kära vän. Du finns i mina böner. Kramar till dig.

      Radera