fredag 4 maj 2012

GÅR VI OCKSÅ FÖRBI...?

LUK. 10 : 23 - 37.
Det finns säkert människor som tycker, att berättelsen om den barmhärtige samariten inte passar in i vår upplysta och humana tid.
Vår tid är icke bara upplyst och human, den är i långa stycken mycket obarmhärtig. Därför behöver vi ställas inför detta rannsakande ord av Jesus, och vi behöver fråga oss om vi också går förbi...
Det är vanligt att gå förbi. Två av tre gick förbi.
Prästen och leviten har långt flera efterföljare än samariten.
Till de förstnämndas parti hör också många gånger vi, vi som så ofta bekänner oss till barmhärtigheten och lika ofta efterlyser den.
Det är icke en yrkes - eller bildningsfråga detta, om jag är en människa som stannar hos en lidande människa eller går denne förbi.
Det är sinnelaget som är det avgörande.
Det betyder, att många av oss har djupt sittande fel, och att det inte är fråga om tillfälligheter att vi så ofta går förbi vår nästa, som är i behov av både vårt hjärta och vår hand.
Vi är oftas människor som är inkrökta i vårt eget jag.
Vi lever för oss själva och tänker på oss själva och har sällan plats för någon annan, hans eller hennes nöd må vara aldrig så stor...
Men det är icke bara vanligt att gå förbi, utan det är vanligt att gå förbi just som Jesus skildrar det i liknelsen.
Vi betraktar och går sedan vidare. Vi ser och sedan överlämnar vi åt andra att handla, att hjälpa, att lindra nöden och ge det stöd och den hjälp, som är en så stor angelägenhet. Det finns så många motiveringar för detta handlingssätt. Har vi icke mer än en gång hört dem och använt dem som våra egna motiveringar, när vi ville fara vidare och låta vår lidande och hjälpbehövande vara : andra har mycket större möjligheter, väsentligt bättre resurser och står mycket närmare till. Och så skjuter vi ifrån oss det som både Herren och vår nästa har rätt att vänta av oss.
Inte sällan fortsätter vi vårda våra egna intressen och sörja för vårt eget arma jag. Men en sådan hållning kan bara nämnas med ett enda namn : Det är att gå förbi...
Jesus säger : du skall älska din nästa såsom dig själv...Kärleksbudet ställer oss inför en oinskränkt hängivenhet och en obegränsad osjälviskhet. Det är själviskheten som gör oss till "brottslingar"
Den är oftas anledningen till, att vi nekar Gud sitt och vår nästas sitt.
" Var och en får sörja för sig " Känner du igen det...?
" Jag har fått slita ihop det lilla jag har. Andra har samma möjligheter, det står dem fritt att försöka...Det var minsann ingen som kom till mig när jag var sjuk...Jag fick själv skaffa mig vänner, och det får andra också göra..." Och så snärjer vi in oss i själviskhetens hemska garn och står som "brottslingar" inför den Herre, som lärt oss att kärleken är gränslös. Själviskhetens synd har knappast fått plats i vår syndakatalog.
I en sann och levande gemenskap existerar inte bara "jag" utan också "du". Strider och nöd av olika slag och i olika utsträckning bottnar långa stycken i att man glömt bort detta. Här var utan tvekan hemligheten till många blödande sår och mycket lidande i världen. Och vi har alla mer eller mindre del i detta brott...
Det är gudomligt att icke gå förbi.......
Av oss själva går vi alltid förbi. Men det finnes en makt, som är starkare än vår egen. Får den makten ta gestalt i oss blir Jesus och varje människa vår broder eller vår syster...
Vi ser på ett nytt sätt och känner på ett nytt sätt.
Tiden ropar efter " gudomliga människor " som icke går förbi.
Själviskheten störtar till sist en hel värld i olycka. Det mänskliga är dömt.
Vill vi bli samariter ? Vill vi räkna med Jesus och lyda Honom ?
Vill vi ta Jesus på allvar i nästa situation, vilken den än må bli och vad det än må gälla ? "Låt mig göra godheten nu, jag kommer aldrig mer denna vägen "  Blir Jesu kärlek en levande makt i vårt liv, skall vi också känna ansvar för varandra. Det är livets rika lycka att genom Jesu nåd ha blivit en människa, som icke går förbi. Den sm går förbi är ensam och olycklig.
Lyckan är att få tjäna Jesus, samt att tjäna varandra.......

6 kommentarer:

  1. Ja,vi ska älska vår nästa såsom oss själva,älska våra ovänner och be för dem som förföljer oss!!!...Herrens välignelse!!!...KRAAAM!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Marguerite: Kärleken kommer alltid att bestå, och att få sträcka ut en hjälpande hand till någon, är guld värt. Herrens välsignelser till dig också syster. Kramar !

      Radera
  2. Åh, vad välsignat ämne du tar upp Annika! Jag ber Gud att hjälpa mig bli som samariten som stannade och tog sig tid och inte lämnade. Världen och samhället i stort har blivit hårt och kallt, men de finns där trots allt, dessa små änglar av bägge könen, som gör allt för att hjälpa. Men det stora flertalet går förbi och har inställningen som du beskriver att var och en får klara sig själv. Tack för att du tog upp detta allvarliga ämne. Jag kände själv att jag behövde på nytt få bli påmind om hur viktigt detta är, att tro och handling går hand i hand.
    Ha en skön kväll och fortsatt härlig helg Annika! Gud går med dig! Kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Myrra: Ja, klimatet i världen är iskallt...Vad finnes kärleken till sin nästa ? Skulle man hjälpa någon eller lägga sig i , så blir man själv straffad...Hela världen bygger på en total kärleklöshet och även bevakning på alla människor till intet gagn. Men vi finns och sträcker ut våra händer ändå. Ty Herren själv går med oss. Ha en välsignad helg du också kära syster. Kramar !!!

      Radera
  3. Takk for et velsigna innlegg Annika!!!!!!!
    En velsignelse å lese det du skriver!!!!!!
    Jeg har det litt tøft om dagen,men Jesus
    gir meg kraft og styrke hver dag.
    Noen ganger tenker jeg;
    Hvorfor har vi så mange kamper gjennom livet,og hver gang sier Jesus til meg:
    FRYKT IKKE JEG ER MED DEG.
    Det er så trygt og godt og vite kjære venner,og at vi her på Katthult har dere også,takker vi Gud for hver dag.
    Tusen takk for at dere finns kjære venner!!!!!!!
    Hilsen Katthultaren

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jan Samuel: Visst är livet tufft många gånger, och du har det extra svårt nu med din lillasyster och allt runt omkring. Mitt hjärta blöder för er och jag hoppas, ber och tror att allt ska få bliva till stor välsignelse...Men vi får vara stilla i kampen och icke frukta ty Herren är med om du än må gå genom vatten eller eld... Tusen tack för att ni finns Och vi må vara varandra till hjälp i livets alla förhållanden. Goe Klem til dere !

      Radera