onsdag 30 maj 2012

UNDFLY OANDLIGT OCH TOMT PRAT...

Vi behöver tydligen påminna och allvarligt uppmana varandra
inför Gud att icka befatta oss med ordstrider; ty sådana gagna
till intet, utan äro allenast till fördärv för dem som höra därpå.
Sträva med all flit efter att själv kunna träda fram inför Gud
såsom en som håller provet, en arbetare som icke behöver blygas,
utan rätt förvaltar sanningens ord.
Men undfly oandligt och tomt prat...
Ty de som befattar sig med sådant komma att gå
allt längre i ogudaktighet, och deras tal skall fräta
omkring sig såsom kräftsår...
Undvik dåraktiga och barnsliga tvistefrågor;
du vet ju att de föda av sig strider.
Och en Herrens tjänare bör icke strida, utan vara mild mot alla,
väl skickad att undervisa, tåligt när han får lida.
Han bör med saktmod tillrättavisa de motspänstiga, i hopp
att Gud till äventyrs skall förläna dem till bättring,
så att de komma till kunskap om sanningen...
Må du nu visa ifrån dig, de oandliga käringfablerna,
och öva dig själv i gudsfruktan...

tisdag 29 maj 2012

VÅRA TANKAR ELLER HERRENS...

Söken Herren, medan han låter sig finnas;
åkallen honom, medan han är nära...
Se, mina tankar äro icke edra tankar,
och edra vägar äro icke mina vägar, säger Herren...
Hur många av oss har icke fastnat i våra egna tankar ?
Vi analyserar, lägger till och drar ifrån, men kommer ingen vart...
Kanske du någon gång fått ett profetiskt tilltal...
och fastnat för vissa ord i det, och så sitter du där och väntar,
och ingenting händer. Och år efter år går till spillo.
1 Tess. Kap.5 från vers 19 -24.
Utsläcken icke Anden,
förakten icke profetiskt tal,
men pröven allt, behållen vad gott är...
Själv har jag fått många profetiska tilltal,
några har gått i uppfyllelse och andra inte.
 Att sitta vid ett vägskäl, år ut och år in, det hjälper icke, och det kommer aldrig att hända någonting heller...
Man måste börja att vandra också, ty Herren själv undervisar oss
och för oss in på de vägar han har bestämt, om vi är villiga att lyssna.
Det finns många som talar i egen kraft, och sänder ut tankar till oss, men då må vi också pröva dem...
Vi har alla fått en kallelse... till att vara människofiskare.
Sedan får vi med Herrens hjälp växa till, och få nedlagda nådegåvor
och olika kall i våra hjärtan. Men reser vi oss inte upp och börjar gå, så slocknar ju den lykta till slut, som skall vara ett ljus på vår stig, där vi bedjade gå fram i vår tro. Våra tankar är icke Herrens tankar.
Vi får släppa allt vårt eget, och förlita oss på Jesus.
Har vi en gång lagt vårt liv i Hans händer.
så tar Han också hand om oss, till dess att Han kommer...
Tiden är kort, Jesus kommer...
Låt oss arbeta för att andra skall få uppleva,
Frälsning till både ande, kropp och själ.
Så res dig upp, och bliv den människofiskare som Gud har kallat dig till....... 

måndag 28 maj 2012

DET VÄRSTA AV ALLT...

LJUMHETEN...
KUNDE EJ SOVA, TY HERREN TALADE TILL MIG !!!
Ljumhet är väl det värsta, som kan drabba en kristen människa.
När man blir totalt likgiltig inför både Gud och människor...
Du är varken kall eller varm, bara ljum...
Vilken fruktansvärd miljö att leva i...!!!
Herren säger : Jag känner dina gärningar...
Du är varken kall eller varm.
Jag skulle önska att du vore antingen kall eller varm.
Men nu, då du är ljum, skall jag utspy dig ur min mun.
Om så, mitt hjärta är iskallt finnes det hopp.
Ett hopp om, att det kan ta eld, och börja brinna igen...
Men för ljumheten råder inget hopp.
Du säger ju : Jag är rik, ja, jag har vunnit rikedomar och behöver intet; och du vet icke att du just är eländig och ömkansvärd och fattig och blind och naken...
Tänk om alla dessa "kristna" församlingar skulle vakna upp,
och se vilka fantastiska möjligheter de har i Jesus.
Att gå ut för att verka på gator, och gränder där de bor och lever...
Kalla på sargade människor, att det finnes frälsning, nåd och förbarmande att få... Bjuda in dem, till det stundande bröllopet innan skyn brister, och Jesus kommer åter.
Det är så enkelt, att till och med ett barn, kan förstå det.
Men ack nej; De är förblindade av världens omsorger !
Vill du vandra som en kristen idag, så må vi vandra utan för "lägret" och bära Jesu smälek. Ty förföljelser skola komma säger Herren, Herren. Men jag skola leda eder, säger Herren, Herren......./
Själv blygs jag icke för Jesus och evangeliet.
Jag vet icke hur du har det i ditt liv...?
Men ett vet jag, som Herren har lärt mig:
Man skall taga sig i akt för ljumheten.
Må sanningens Ande leda både dig och mig,
så vi stå brinnande vid Hans ankomst.
Han vill hålla måltid med både dig och mig.
Den som vinner seger, skall jag låta sitta med mig på min tron, likasom jag själv har vunnit seger och satt mig med min Fader på hans tron.
DEN SOM HAR ÖRA, HÖR VAD ANDEN SÄGER...

lördag 26 maj 2012

TREVLIG PINGST HELG...

Vill önska er läsare och följare,
en underbar och trevlig Pingst Helg.
Vill också dela med mig av dessa verser som Herren gav mig :
Säll är den vilkens hjälp är Jakobs Gud,
den vilkens hopp står till Herren, hans Gud,
till honom som har gjort himmelen och jorden
och havet och allt vad i dem är,
till honom som håller tro evinnerligen,
som skaffar rätt åt de förtryckta,
som giver bröd åt de  hungrande,
Herren löser de fångna,
Herre öppnar de blindas ögon,
Herren upprättar de nedböjda,
Herren älskar de rättfärdiga,
Herren bevarar främlingar,
faderlösa och änkor uppehåller han...
men de ogudaktigas väg vänder han i villa.
Herren är konung evinnerligen,
din Gud Sion, från släkte till släkte...
Psaltaren Kap. 146. Vers : 5-10.


torsdag 24 maj 2012

ENSAMMA STUNDER...

Vi behöver alla vara ensamma med Jesus.
Jesus själv var i behov att dra sig tillbaka i stillhet och avskildhet.
Att komma bort från världens larm och brus...
Stillheten och avskildheten är ofrånkomliga för ett djupt och rikt
liv med Jesus. Mycket omkring oss hotar stillheten och livet med Herren. Vi fångas så oerhört lätt av det närvarande.
Vi brottas ständigt med frågor om vad vi skall äta, dricka och kläda oss med. Vi sysslar med många tusende göromål av vilka endast en liten del hör det kristna livet till. Men vi är i stor fara, om detta hindrar oss att vara allena med Jesus. Vi får icke bliva människor
som går i stim...Vi måste kunna slita oss loss från de många för att vara ensamma med vår själ och vår själs Herde.......
Hemligheten till att så mycket av kristet liv idag är hämmat och outvecklat är att man försummat denna ensamhet.Vi bör själva vara
initiativtagere i både bibelläsning och bön, och bönen innebär: Att vi dagligen behöver dessa ensamma stunder med Jesus.
Vi kristna är i stort behov av, att förnimma samhörigheten med den eviga himmelska världen. Vi behöver känna att det finns något annat och något förmer än möda och arbete, slit och släp, köpenskap,
vinstbegär och jordiska arbetsresultat...
Mycket av det bästa och största som hör samman med våra upplevelser i Andens värld har pratats bort i stället för att det skulle ha levts ut. Att vara ensam med Jesus är en himmelsk försmak...
En stund med Jesus och hjärtats oro flyr,
och blicken lyftes åter från jordiska bestyr.
Till livets verkligheter, de ting som ej förgås,
när himlarna och jorden av sin förvandling nås...
Mitt hjärtas djupa längtan är denna enda blott :
En evighet med Jesus och allt, ja, allt är gott !
 

måndag 21 maj 2012

SÖNDAGSMÖTET IFRÅN VETLANDA...

Söndagskvällens möte i Vetlanda Friförsamling
Var både kraftfullt och mäktigt.
De profetiska gåvorna var i bruk.
Vi sjöng de gamla sångerna med Ande och liv i,
och delade med oss av det som Herren lagt på våra hjärtan..



Här talar Pastor Leif,
innan Bert skall sjunga sin sång.
Han sjöng Långt bortom rymden vida...
Han har en sådan fantastisk underbar sångröst...
Min syster Marguerite och hennes man Karl-Olof,
framförde en sång tillsammans...
Karl-Olof predikade även denna kväll.
Om att bygga sitt hus på rätt grund och om såningsmannen
som gick ut för att så...Också om hur viktigt det är med bönen...
Människor kom fram till förbön, och Anden var starkt utgjuten.
Herren talade genom profetiskt att Hans ankomst är mycket,
mycket nära. Må vi lyfta upp vår blick, ty snart, mycket snart
kommer Jesus igen......./ AMEN. KOM HERRE JESUS KOM...

lördag 19 maj 2012

ANEBY - MÖTET...

Igår kväll var vi ju som sagt kallade till Aneby,
för att spela, sjunga och vittna om Jesus.
Och som vanligt stannade vi till, vid den vackra sjö,
 för att dricka lite kaffe innan mötet skulle börja ...
Vi frambar allt som Herren hade lagt på våra hjärtan.
Här står Bert och vittnar om hur viktigt det är att hålla
sig till vad bibeln säger och göra Guds vilja.
Han sjöng också en underbar sång, som handlade om
min Frälsare och jag...
John vittnade om vikten av att vara ledd av Anden...
Vad man matar sin själ med.
Världens frukter, eller Andens frukter...
Karl-Olof predikade om att låta döpa sig till KRISTUS,
och undfå Andens dop. Hur viktigt är icke detta budskap, som många har plockat bort idag. Även jag själv vittnade om Andens ledning och kraft. Ty det är endast genom blodet, vattnet och Anden,
som man blir en Jesu Kristi brud. Man kan inte ta bort eller lägga
till någonting som står i Guds ord, då skall Gud taga ifrån honom hans del i livets träd och i den heliga staden, om vilka är skrivet i denna bok. Så låten eder döpa er till Kristus, innan det blir för sent...
Ja, det var ett underbart och mäktigt möte,
där Herren talade allvarligt, genom profetiskt budskap
särskilt till just en person. Genom hela mötet gick det som en röd tråd, och så blir det när man är ledd av Anden.
Många kom fram och ville ha förbön.
Vi bad också för en böneduk och andra böneämnen
Och även tacksägelsämnen. Det är så viktigt att vi tackar, för det
som Herren har skänkt oss och mött oss med i våra böner.
Så, det gamla evangeliet, är lika nytt idag, som det var igår.
Så låt oss följa vad Jesus har sagt, och gå i tro och lydnad
Hans väg under Andens sanning, kraft och ledning.../ AMEN !
I morgon söndag kl. 18.00
Är vi åter kallade till Vetlanda Friförsamling.
Känn dig varmt välkommen dit för att ta emot
det Jesus vill giva.../ Guds frid från mig !

fredag 18 maj 2012

SANNINGENS ANDE OCH VITTNESBÖRDET...

Vittnandets uppdrag är givet åt oss alla kristna.
Med tafatta försök, försöker man göra Kristus känd,
och kommer ofta till korta. Vad beror det på ?
Beror det icke på att vår kristendom har blivit så slapp...
Att den aldrig förskräcker...? Så färglös att den aldrig förargar eller förvånar... ?  Jesus talar om att tider av förföljelser och svårigheter kommer att möta oss...
Men nu i dessa tider som råder har många kristna funnit sig
till rätta och är nöjda med att leva i fred med världen.
Den kristna församlingen är en ljum "aktad" samhällsinstitution...
Men nog är det väl något galet, om evangeliet i vår tid aldrig
förargar och oroar människor utan uppfattas som de kristnas hobby,
en åsikt bland andra åsikter...?
Varför brister frimodigheten ?
Kanske därför att somliga tror, att man skall vittna om sig själv i första hand, om "min tro, mina upplevelser, mitt andliga liv" ?
Det kan vara en befrielse av stora mått, när en människa upptäcker, att vittnesbördet egentligen handlar om Jesus själv,
Han som i kärlek dog och uppstod för människors skull,
och som vill hjälpa och frälsa.
Vittnandet och predikningarna är ibland så totalt urvattnade...
Kanske beror det på att man försöker tala i egen kraft...
Att tala Guds ord, innebär inte att alltid bära fromma ord i sin mun...
Herren varnar och förmanar också...
Sanningens Ande vill tala för att människor skall lära känna Gud. Jesus talade, så att folk förstod Honom och kom till tro.
Anden visar vägen och ger kraft mot nya uppgifter
Så låt oss icke längre vandra i köttet utan i Ande,
till dess Jesus kommer åter, och vittnandets tid är slut...

 

torsdag 17 maj 2012

NYA VÄGAR...

Det gamla är förgånget,
någonting nytt har kommit...
Vi skall aldrig se oss tillbaka
Vi får sätta vår hand till plogen
och fortsätta vår väg framåt...
Herren gav mig två bibelversar igår till natten:
Ords. Kap. 4 : 11. Om vishetens väg undervisar jag dig,
jag leder dig på det rättas stigar.
1 Petr. Kap.5 : 7. Och kasten alla edra bekymmer på Honom,
ty Han har omsorg om eder...
Är icke detta fantastiska ord av en Kärleksfull Jesus...?
HALLELUJA ! Vi får gå från klarhet till klarhet i Jesu Namn. AMEN !
Eftersom det gamla är förgånget, så har jag även öppnat
en ny blogg som heter Annika´s betraktelser.
Titta gärna in, och känn dig hjärtligt välkommen även där som följare
och skriv en kommentar. Där kommer jag att skriva om allt vad
mitt hjärta bjuder...http://annikasbetraktelser.blogspot.com
Fredag 18/5 kl.19.00 är vi i Aneby Fredskyrkan för sång och vittnesbörd...Söndag 20/5 kl. 18.00 Är vi och spelar i Vetlanda Friförsamling, för dem som är intresserade. Välkomna !!!

måndag 14 maj 2012

HERRENS ANKOMST...

HERRENS ANKOMST ÄR NÄRA !
Herrens ord kom till mig  nu i nattens timmar :
Vi veta ej dag eller stund, men det hastar...
Har du olja i ditt kärl...?
Är du en kristi brud..?
Var vaksam och bedjande.
Det ljuder ett MIDNATTS SKRI ÖVER VÄRLDEN...
HÖR : JESUS KOMMMER.......
Vakna upp du som sover
Han kommer som en tjuv, när du det minst anar...
Tag emot nåden, redan nu, för det hastar...
Herren Jesus bereder rum för dig och mig.
Han Älskar dig så innerligt...
Kom, kom säger Jesus. Kom nu .......








Han kommer som är A och O...

söndag 13 maj 2012

FÖRBIDA I HOPPET...

Lovad vare vår Herres, Jesu Kristi, Gud och Fader, som efter sin stora barmhärtighet har genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda fött oss på nytt till ett levande hopp, till ett oförgängligt obesmittat och ovanskligt arv, som i himmelen är förvarat åt eder...
I som med Guds makt bliven genom tro bevarade till en frälsning som är beredd för att uppenbaras i den yttersta tiden.
Därför mån I fröjda eder, om I ock nu en liten tid, där så måste ske,
liden bedrövelse under allahanda prövningar, för att, om eder tro håller provet...vilket är mycket mer värt än guldet, som förgås,
men som dock genom eld bliver beprövat, detta må befinnas lända eder till pris, härlighet och ära vid Jesu Kristi uppenbarelse.
Honom älsken I utan att hava sett honom; och fastän I ännu icke sen honom, tron I dock på honom och fröjden eder över honom med outsäglig och härlig glädje, då I nu ären på väg att vinna det som är målet för eder tro, nämligen edra själars frälsning.
Angående denna frälsning hava profeter ivrigt forskat och rannsakat, de som profeterade om den nåd som skulle vederfaras eder.
De hava rannsakat för att finna vilken och hurudan tid det var som Kristi Ande i dem hänvisade till, när han förebådade de lidanden som skulle vederfaras Kristus, och den härlighet som därefter skulle följa.
Och det blev uppenbarat för dem att det icke var sig själva, utan eder, som de tjänade härmed. Om samma ting har nu en förkunnelse kommit till eder genom de män som i helig ande, nedsänd från himmelen, hava för eder predikat evangelium; och i de tingen åstunda jämväl änglar att skåda in.
Omgjorden därför edert sinnes länder och varen nyktra, och sätten med full tillit edert hopp till den nåd som bjudes eder i och med Jesu Kristi uppenbarelse. Då I nu haven kommit till lydnad, så följen icke de begärelser som I förut, under eder okunnighets tid, levden i, utan bliven heliga i all eder vandel, såsom han som har kallat eder är helig. Det är ju skrivet : I skolen vara heliga, ty jag är helig.
Och om I såsom Fadern åkallen honom som utan anseende till personen dömer var och en efter hans gärningar, så vandren ock i fruktan under denna edert främlingsskaps tid...
I veten ju, att det icke är med förgängliga ting, med silver eller guld, som I haven blivit lösköpta från den vandel I förden i fåfänglighet, efter fädernas sätt, utan med Kristi dyra blod, såsom med blodet av ett felfritt lamm utan fläck.......
Så var förutsätt om honom före världens begynnelse; men först nu i de yttersta tiderna har han blivit uppenbarad för eder skull.
I som genom honom tron på Gud, vilken uppväckte honom från de döda och gav honom härlighet, så att eder tro nu ock kan vara ett hopp till Gud...
Renen edra själar, i lydnad för sanningen, till oskrymtad broderlig kärlek; och älsken varandra av hjärtat med uthållig kärlek...
I som ären födda på nytt,
icke av någon förgänglig säd, utan av en oförgänglig, genom Guds levande ord, som förbliver...
Ty allt kött är såsom gräs
och all dess härlighet såsom gräsets blomster...
gräset torkar bort, och blomstret faller av...
men Herrens ord förbliver evinnerligen...
Och det är detta ord som har blivit förkunnat för eder
såsom ett glatt budskap......./ Petrus första brev. KAP. 1

fredag 11 maj 2012

SÅ KLÄDEN EDER NU...

Så kläden eder nu, såsom Guds utvalda
hans heliga och älskade, i hjärtlig barmhärtighet,
godhet, ödmjukhet, saktmod, tålamod.
Och haven fördrag med varandra,
och förlåten varandra,
om någon har något att förebrå en annan.
Såsom Herren har förlåtit eder,
så skolen och I förlåta.
Men över allt detta skolen I ikläda eder kärleken,
ty den är fullkomlighetens sammanhållande band.
Och låten Kristi frid regera i edra hjärtan,
ty till att äga den ären I ock kallade
såsom lemmar i en och samma kropp.
Och varen tacksamma.
Låten Kristi ord rikligen bo ibland eder,
undervisen och förmanen varandra i all vishet,
med psalmer, och lovsånger och andliga visor,
och sjungen med tacksägelse
till Guds ära i edra hjärtan.
Och allt, vadhelst I företagen eder i ord eller gärning,
gören det allt i Herren Jesu namn,
och tacken Gud, Fadern, genom honom......./ KOL.3: 12 - 17.

torsdag 10 maj 2012

KLIPPA DU SOM BRAST FÖR MIG...

Vill bara dela med mig av en sång som kom till mitt hjärta denna morgon / Önskar er en välsignad dag !

måndag 7 maj 2012

HERRENS VÄLSIGNELSER...

Vad kan jag säga :
Jesu kärlek och nåd är förunderlig...
Han kom och mötte med mig
Lindrade min smärta...
Tusen tack alla ni som har bett för mig...
Herren ser till ett ödmjukt hjärta.
All ära till Jesus Kristus vår Frälsare...
HALLELUJA !!!


söndag 6 maj 2012

BÖNENS MAKT...

Jag skulle bli otroligt tacksam, om ni vill bedja för mig...
Har otroliga smärtor och inre inflammation, i handen...
Det värker konstant hela tiden, och jag ber att Jesus ska hjälpa mig.
Hoppas att någon av er vill hjälpa till att bedja för mig, så jag slipper  fara till akuten. / Kram från Annika !

lördag 5 maj 2012

LÖFTESSTJÄRNAN OCH VARNINGSROPET..

LUK. 21 : 25 - 36
I dessa ord lyser en löftesstjärna, men där hörs också ett varningsrop.
Alla bibelläsare är förtrogna med vad det verkligen gäller...
Löftesstjärnan är verkligheten i dessa ord : HERREN KOMMER...
Se, din frälsning kommer !
När tiden var fullbordad sände Gud sin Son
Ordet blev kött...och vi sågo Hans härlighet...
och Han var full av nåd och sanning.
Det är idag ett löfte som skall förverkligas...
Denne Jesus som I haven sett uppfara till himlen, Han skall komma igen.
Frågan är om icke löftesstjärnan om att Herren kommer,
just nu lyser klarare än på länge...
Världshändelserna och mycket i samband med dem har liksom aktualiserat ordet om Herrens tillkommelse...
Nu ler ingen längre åt de gamla bibelorden om att himmel och jord skola förgås, eller åt dessa ord : Himlakropparna skola upplösas av hetta.
Mänskligheten har tagit ett jättekliv in i en ny tid, en ny tidsålder.
Nu vet alla, att det oerhörda kan hända. Och när det ena och andra händer, genomför den Evige sina planer. Tiden skall än en gång fullbordas. Herren kommer -   det är visst...
När och exakt hur, vet ingen. Jesu första ankomst till denna jord skedde mitt i det vanliga skeendet. Så skall Han också komma igen mitt under det att vi lever vårt vanliga liv och samtidigt som märkliga ting sker i sol, måne och stjärnor.......
För en kategori av människor är talet om att Herren kommer inget skrämskott utan en löftesstjärna. Det är brudeskaran...
Jesus säger : Då nalkas eder förlossning... Då är sommaren nära...
Varningsrop : Tagen eder till vara för att låta edra hjärtan förtyngas av omåttlighet och dryckenskap och timliga omsorger, så att den dagen kommer på eder oförtänkt, ty såsom en snara skall den komma över hela jordens alla innebyggare. Men vaken alltjämt, och bedjen att I mån kunna undfly allt detta som skall komma, och kunna bestå inför Människosonen. I detta varningsrop ljuder tre allvarliga signaler :
TAG DIG TILL VARA ! VAKA ! BED !
Om den kristna församlingen någonsin behövt höra ett varningsrop så är det nu. Vår tid är en materialistisk och farlig tid. Den som har ett andligt sinne och därför gläds åt löftesstjärnan har stor anledning att också lyssna till varningsropet : TA DIG TILL VARA ! VAKA ! BED !
Hela vårt livsintresse behöver fördjupas. Besinnar vi vad det gäller ?
Jesus har antytt i texten : Och kunna bestå inför Människosonen...
Detta är det verkliga stora livsperspektivet
Allt annat är underordnat
Gläd dig då åt LÖFTESSTJÄRNA och lyssna till varningsropet !

fredag 4 maj 2012

GÅR VI OCKSÅ FÖRBI...?

LUK. 10 : 23 - 37.
Det finns säkert människor som tycker, att berättelsen om den barmhärtige samariten inte passar in i vår upplysta och humana tid.
Vår tid är icke bara upplyst och human, den är i långa stycken mycket obarmhärtig. Därför behöver vi ställas inför detta rannsakande ord av Jesus, och vi behöver fråga oss om vi också går förbi...
Det är vanligt att gå förbi. Två av tre gick förbi.
Prästen och leviten har långt flera efterföljare än samariten.
Till de förstnämndas parti hör också många gånger vi, vi som så ofta bekänner oss till barmhärtigheten och lika ofta efterlyser den.
Det är icke en yrkes - eller bildningsfråga detta, om jag är en människa som stannar hos en lidande människa eller går denne förbi.
Det är sinnelaget som är det avgörande.
Det betyder, att många av oss har djupt sittande fel, och att det inte är fråga om tillfälligheter att vi så ofta går förbi vår nästa, som är i behov av både vårt hjärta och vår hand.
Vi är oftas människor som är inkrökta i vårt eget jag.
Vi lever för oss själva och tänker på oss själva och har sällan plats för någon annan, hans eller hennes nöd må vara aldrig så stor...
Men det är icke bara vanligt att gå förbi, utan det är vanligt att gå förbi just som Jesus skildrar det i liknelsen.
Vi betraktar och går sedan vidare. Vi ser och sedan överlämnar vi åt andra att handla, att hjälpa, att lindra nöden och ge det stöd och den hjälp, som är en så stor angelägenhet. Det finns så många motiveringar för detta handlingssätt. Har vi icke mer än en gång hört dem och använt dem som våra egna motiveringar, när vi ville fara vidare och låta vår lidande och hjälpbehövande vara : andra har mycket större möjligheter, väsentligt bättre resurser och står mycket närmare till. Och så skjuter vi ifrån oss det som både Herren och vår nästa har rätt att vänta av oss.
Inte sällan fortsätter vi vårda våra egna intressen och sörja för vårt eget arma jag. Men en sådan hållning kan bara nämnas med ett enda namn : Det är att gå förbi...
Jesus säger : du skall älska din nästa såsom dig själv...Kärleksbudet ställer oss inför en oinskränkt hängivenhet och en obegränsad osjälviskhet. Det är själviskheten som gör oss till "brottslingar"
Den är oftas anledningen till, att vi nekar Gud sitt och vår nästas sitt.
" Var och en får sörja för sig " Känner du igen det...?
" Jag har fått slita ihop det lilla jag har. Andra har samma möjligheter, det står dem fritt att försöka...Det var minsann ingen som kom till mig när jag var sjuk...Jag fick själv skaffa mig vänner, och det får andra också göra..." Och så snärjer vi in oss i själviskhetens hemska garn och står som "brottslingar" inför den Herre, som lärt oss att kärleken är gränslös. Själviskhetens synd har knappast fått plats i vår syndakatalog.
I en sann och levande gemenskap existerar inte bara "jag" utan också "du". Strider och nöd av olika slag och i olika utsträckning bottnar långa stycken i att man glömt bort detta. Här var utan tvekan hemligheten till många blödande sår och mycket lidande i världen. Och vi har alla mer eller mindre del i detta brott...
Det är gudomligt att icke gå förbi.......
Av oss själva går vi alltid förbi. Men det finnes en makt, som är starkare än vår egen. Får den makten ta gestalt i oss blir Jesus och varje människa vår broder eller vår syster...
Vi ser på ett nytt sätt och känner på ett nytt sätt.
Tiden ropar efter " gudomliga människor " som icke går förbi.
Själviskheten störtar till sist en hel värld i olycka. Det mänskliga är dömt.
Vill vi bli samariter ? Vill vi räkna med Jesus och lyda Honom ?
Vill vi ta Jesus på allvar i nästa situation, vilken den än må bli och vad det än må gälla ? "Låt mig göra godheten nu, jag kommer aldrig mer denna vägen "  Blir Jesu kärlek en levande makt i vårt liv, skall vi också känna ansvar för varandra. Det är livets rika lycka att genom Jesu nåd ha blivit en människa, som icke går förbi. Den sm går förbi är ensam och olycklig.
Lyckan är att få tjäna Jesus, samt att tjäna varandra.......

tisdag 1 maj 2012

JESUS DÄR UTE BLAND MÄNNISKOR...

LUK. 14 : 1 - 11.
Jesus levde inte bara i lärjungakretsen.
NT  berättar ofta om, hur Jesus gick ut till  människorna, levde ibland dem, deltog i deras högtider, delade deras bekymmer o.s.v.
Jesus fruktade icke att leva där ute bland människorna.
Han var inbjuden till en av de förnämligaste fariéerna.
Han mottog bjudningen och gick. Och det var inte den enda gången han gjorde så. Med detta visade han tydligt, att han visst inte var här för att leva ett isolerat liv eller för att i en ytterst begränsad krets leva fram några år. Han hade kommit hit med tanke på alla.
Han hade ett bestämt ärende till alla. Därför kunde han leva både i lärjungakretsen och utanför densamma.
Jesus hade annars anledning att frukta för människorna omkring sig.
De flesta var hans fiender med en rent fientlig hållning till honom.
Det heter ju i orden vi läst, att de vaktade på honom.
Men med sin skarpsyn genomskådade han dem och förblev i alla situationer frimodig, Inte ens den vanliga anledningen till fruktan som heter andras omdöme påverkade honom. Han var självständig och fri i alla livssituationer, sen fick andra säga vad de ville. Hemligheten till denna frimodiga hållning var hans andliga kraft. Det brann en eld i hans hjärta som intet världsväsende kunde släcka.
Hur ofta har icke vi som kristna fruktat att vara där ute bland människorna. Många gånger har vi isolerat oss, dragit oss undan andra, för att slippa påfrestningarna, som alltid möter i livet där ute.
Eller kanske vi har varit med om det mest ömkliga av allt ömkligt :
Vi är där ute bland människorna och förtiger, att vi vill vara kristna.
om hemligheten till Jesu position var att han var stark, så är hemligheten till vår position att vi är svaga. Svagheten drar sig ofta tillbaka i tysthet.
Denna svaghet tar sig inte sällan uttryck i att vår umgängelsekrets består av likasinnade, som aldrig vaktar på oss eller sätter vår tro på prov. Vi behöver som kristna rustas, så att vi som vår Jesus kan vara var som helst och alltid vara detsamma.
Där ute bland människorna kunde Jesus tjäna och helighålla.
Det var sabbat. Jesus var bjuden till en förnämlig farisé på gästabud.
Dit kom en vattusiktig man och stod framför honom. Nu blir det spännande. Vad skulle ske ? Gjorde Jesus mannen frisk så bröt han mot sabbatsbudet. För en skriftlärd och farisé var det t.o.m. synd att skänka någon tröst på sabbatsdagen.
Men Jesus var och är den store frihetskonungen, som sprängde gamla fördomar och rev sönder bindande stadgar, när de hämmade livet.
Därför är hans första och största åtgärd att göra den sjuke frisk. Han kunde på en gång både både tjäna och helighålla.
Han kunde ge både åt Gud och människor.
Det är till denna frihet vi behöver föras.
Vi är genom Jesus Kristus kallade att leva i frihet.
Den skall hjälpa oss till ett rätt ställningstagande, så att vi på en gång var som helst och när som helst kan både tjäna och helighålla.
Men det är viktigt att vi fattar vad det djupet gäller.
Jesus var radikal och revolutionär men aldrig normlös Det finns en normlös frihet som leder till anarki, liksom det finns en bundenhet till lagbudet som gör livet till en börda. Från båda dessa faror vill Jesus hjälpa oss. Hans undervisning om sabbaten är talande nog.
Jesus bröt där ute bland människorna ner den mänskliga fåfängan och manar till ödmjukhet...Jesus betraktade gästerna. Han såg vad som förekom. Den mänskliga fåfängan firade stora triumfer.
Hänsynslöst går han till verket för att bryta ned denna fåfänga.
Ett enda blir dugligt och gångbart i den mänskliga samlevnaden : Ödmjukheten. Det är ingen vanlig gäst, som denna dag kommit till den förnämlige fariséns hus. Han hörde inte till dessa som " höll god min i elakt spel " Tolerans mot det orätta, vad det än må gälla, var honom främmande. Jesu nedbrytningsarbete av den mänskliga fåfängan är alltfort något verkligt aktuellt. I alla sammanhang finns det gott om fåfänga människor, högmodiga och griniga människor.
En middagsbjudning kan för många vara helt förfelad, om inte placeringen blivit vad man väntat. Så bunden kan en människa vara vid sig själv och yttre ting. Och så fjärran kan också den bekännande kristne vara från den ödmjukhetens kungsväg, där man håller sig själv för ringa och sina medvandrare förmer än sig själv.
Vår Jesus är angelägen att göra oss ödmjuka och små.
I Hans gemenskap blir vi alla små. Och Han säger själv,
att det är den enda vägen till upphöjelse.......