onsdag 25 april 2012

MÖTE MED MÄSTAREN / LUK.17: 11-19

Möten med människor kan vara så olika. Ibland lämnar de sår i själen. Något blev sagt, som skulle bevaras. Något lämnades outsagt. Byta ett ord eller två, gjorde det lätt att gå...
En handfull människor mötte Jesus, Mästaren. De var "utomstående" och förtjänade sannerligen det namnet. De stannade på avstånd. Över deras öden var ett ord präntat, som definitivt stängde dem ute från all mänsklig gemenskap. Det var ordet oren.
Att vara oren var att vara utstött. T.o.m. anförvanter skyggade. För dem fanns ingen väg till hemmets port. Ty så stod det skrivet: Den som är angripen av spetälska skall gå med sönderrivna kläder, han skall hava sitt hår oordnat och skyla sitt skägg, och han skall ropa : oren ! oren !
utanför lägret skall han hava sin bostad. 3 Mos. 13: 45, 46.
Tydligare kunde det inte sägas. De hade ingen värdighet, de var utestängda. Ett ofattbart bittert öde...
Vi människor är dock så beroende av varandras uppskattning och närhet. Men är denna beskrivning av en olycklig folkgrupp alldeles okänd för oss ? Finns det inte i vår värld i dag orena och utstötta människor ? Slår vi icke ned ögonen, när vi läser om rasstrider i olika världsdelar och om människor, som trängs undan i kyffen och jordhålor ? Hur kraftig är vår egen reaktion inför människoföraktet i dess olika uttrycksformer ?
Har vi inte i vårt eget land folkspillror, vanlottade människor, som vi helst väjer undan för ? Är det våra bröder, dessa de sämst ställda och minst utrustade ? Kullarna i Samarien förbrändes av solhettan. Så förbrände känslan av utestängdhet de spetälskas inre. De var döda i en värld utan nåd. En osynlig skiljelinje låg mellan dem och de levandes land.
Men en dag hände något. Någon kom över från de levandes land, och han var full av nåd och sanning. De mötte Jesus, Mästaren. Det blev ett oförglömligt möte. Enkelt i sin utformning, ordknappt och utan braskande reklam. Men mötet började med bön. De ropade och sade: Herre, förbarma dig över oss !
Vi talar om stora bedjares böner. Är de spetälska stora bedjare ? Med våra mått mätt är de det inte. Deras bön är ju bara ett rop ur djupen, från människor, som nått ett bottenläge. Tynande vekar och brutna rör var de, människotrasor i sönderrivna kläder, straffade med plågans ris för fädernas missgärnings skull.
Hur ofta stiger icke ropet om förbarmande från Bibelns blad. De hjälpbehövandes rop genom tidsåldrarna. Det är den bönen, som slår över, den gnistan, som tänder. Är det inte ett tröstens budskap för oss, som tycker, att vi är så dåliga bedjare ! Det räcker med att ropa ur själens djup: Herre, förbarma dig ! Han hör den bönen.
Men hans svar är inte alltid lätt att förstå. Han handlar så annorlunda mot vad vi väntar. Gån och visen eder för prästerna. Det var inte lätt att följa den uppmaningen. Först när sjukdomen var läkt, gick man ju till prästen. Få var förunnat att göra den vandringen. Förstulet såg de på varandra och på sig själva och konstaterade i dag liksom i går och räckan av dagar, sen den onda upptäcktens dag: Märkena fanns kvar.
Att gå till prästen under sådana förhållanden var otillständigt. Men, Han som gick förbi befallde så. Och de lydde. Var de så döda, att de inte längre orkade reflektera över följderna ? Eller var det samariten, som anförde dem. Han bar den dubbla bördan, oren och hedning. Hade han kanske hört talas om sin medsyster, som mötte Mästaren och de spetälska ledde till ett steg i lydnad. Och lydnadssteget, trosprovet blev ett trosunder. Medan de voro på väg dit, blevo de rena.
Trons väg är icke bekvämt tillrättalagd. Den är stundom en klippspets, så trång att foten knappt får rum. Att byta ett ord med Mästaren gör det inte alltid lätt att gå vidare. Men går vi vägen i tillit och lydnad leder den alltid till befrielse.
Det hjälper icke att stå stilla och vänta på att se vart vägen bär. Vi måste ta steget i lydnad, om vi vill gå Guds vägar...
Steget från mötet med Jesus kan te sig gåtfullt. Men Hans hand finns tillreds. Att gå i mörkret är att gå med dig. Och sist ljusnar det. Ropet om förbarmande, själens smärtfyllda mollton, klingar ut i ett jublande durackord. Mötet med Mästaren slutar i lovsång och tacksägelse...
En av dem vände tillbaka och föll ned på sitt ansikte för Jesu fötter och tackade Honom. Så slutar alltid själens möte med Mästaren, där Hans ord få nå fram.......

14 kommentarer:

  1. Istället för att hitta orsaker till allt som händer en människa och varför vi vet att det är syndens makt att bedraga , får vi nu komma med det budskapet som genomsyrar hela detta inlägg . Det finns nåd det finns förbarmande det finns hopp det finns liv ja här finns allt vad en människa behöver för att få ro och för dem som tar emot det varar det i all evighet om man håller ut. Man kan ana en ny och djupare ton som flödar ur ditt hjärta. Nåd och frid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bert: Det finns nåd utöver nåd för alla människor. Ingen ska behöva vara "spetälsk" Vi är alla lika mycket värda inför Jesus vår Mästare. Nåd och Frid även till dig. / Kram !

      Radera
  2. Vilket fantastiskt budskap du har skrivit här Annika!!
    Tänk att det bara behövs ett rop till vår Herre när det verkligen kommer från hjärtat.. Ja det är verkligen helt underbart. Gud välsigne dej Annika du är verkligen ett kärl som Herren använder på ett härligt sätt.
    Massor med kramar från marianne

    SvaraRadera
    Svar
    1. Marianne: Det är fantastiskt att Herren alltid hör oss, när vi ropar till Honom. Massor med kramar och kärlek till dig !

      Radera
  3. Tusen takk for et mektig innlegg Annika!!!

    Du er en mektig Herrens tjener!!!!!!!!!!!!
    Når jeg leste innlegget ditt ble jeg så
    minna på å sende deg:
    Jesaja 6 vers
    8 Och jag hörde HERRENS röst.
    Han sade: "Vem skall jag sända
    och vem vill vara vår budbärare?"
    Då sade jag: "Här är jag, sänd mig!

    Du er en Herrens Predikant søster!!!
    Ble minna på deg med Bibelvers igår også.
    La det inn på den andre bloggen din.

    GUD VELSIGNE DEG OG DINE SØSTER!!!!
    Hilsen Katthultaren.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jan Samuel: Tack för Bibelorden. Herren vill sända oss alla ut, i denna mörka värld. Så låt oss villigt, och i lydnad gå ut på Hans löften...Herrens hand vilar över dig, och välsigne dig. / Goe Klem !

      Radera
  4. Ja,detta var i sanning ett starkt och gripande inlägg!!!...Jag ber att det ska få komma många till del...Herrens välsignelse!!!...KRAAAM!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Marguerite: Ja, det får vi hoppas. Ingen är för mer än den andre. Inför Herren är vi alla lika... Ha en välsignad god natt. / Kramar !

      Radera
  5. Tack för ditt starka inlägg Annika! Glad att läsa dina inlägg igen! Amen säger jag till det du skrivit här och i mitt hjärta ljuder en tacksam lovsång över mötet med Jesus och löftet att Han aldrig kommer att överge oss! a
    Guds välsignelse och stor kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Myrra: Man blir så gripen, när man ser allt elände i världen, och den vanmakt som sprider sig. Låt oss gå ut och sprida att det finnes nåd och barmhärtighet. Önskar dig All välsignelser från Jesus och en god natt. / Kramar !

      Radera
  6. Ps 23

    Den gode herden
    1 En psalm av David.
    HERREN är min herde, mig skall intet fattas.
    2 Han låter mig vila på gröna ängar, han för mig till vatten där jag finner ro.
    3 Han vederkvicker min själ, han leder mig på rätta vägar
    för sitt namns skull.
    4 Om jag än vandrar i dödsskuggans dal,
    fruktar jag intet ont, ty du är med mig.
    Din käpp och stav de tröstar mig.

    5 Du dukar för mig ett bord i mina ovänners åsyn.
    Du smörjer mitt huvud med olja och låter min bägare flöda över.
    6 Idel godhet och nåd skall följa mig i alla mina livsdagar,
    och jag skall bo i HERRENS hus evinnerligen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jan Samuel: Den Psalmen är så underbar. Tänk vilka trösterika löften vi har fått. Jesus är med dig i alla dina livsdagar. / Goe Klem !

      Radera
  7. De här orden blev jag väldigt glad och tacksam över: "Att byta ett ord med Mästaren gör det inte alltid lätt att gå vidare. Men går vi vägen i tillit och lydnad leder den alltid till befrielse". Det är inte alltid en lätt vandring, det har jag fått uppleva många gånger. Men tillsammans med Herren når jag målet, trots allt som vill få mig bort från den rätta vägen. Tack för denna uppmuntran!

    Gud välsigne dig
    Majlis

    SvaraRadera
    Svar
    1. Majlis: Ja, det är en uppmuntran även för mig. Visst har vi ibland svårt att förstå vad Herren menar, men vi får vara lyhörda för det Han vill och gå i tro, ty vi vet att det leder till en välsignad seger och befrielse. Må Jesu kärlek och nåd omsluta dig på alla dina sidor. Kramar !

      Radera