söndag 29 april 2012

SANNINGENS ANDE...

JOH. 16 : 5 -15.
Sanningens Ande skall låta världen få veta sanningen.
Det är tydligt att sanningens Ande har ett alldeles särskilt ärende till världen i stort. Han skall låta världen få veta sanningen. Inte vilken sanning som helst utan sanningen ifråga om synd, rättfärdighet och dom...
Sanning avslöjar människan, ställer henne i ljuset och säger henne utan omsvep : Sådan är du. Först av allt vill sanningens Ande låta oss veta sanningen om oss själva. i allmänhet är vi icke så intresserade av den som av sanningen om andra. Det är till oss själva Jesus först och främst har ärende. Det är långt ifrån alltid behagligt att avslöjas i sanningens ljus. Men det är hälsosamt. En sann självkännedom är alltid förutsättningen för det sanna och rika livet. Den som undandrar sig denna självkännedom bygger upp sitt liv på en falsk och ohållbar grund.
Den synd, som sanningens Ande vill överbevisa oss om är markerad med dessa ord : Om synd, ty de tro icke på mig...
All synd kan inneslutas i en enda. Det är otrossynden, vilken djupast sett innebär att vi icke har Jesus i vårt liv.
Och det är syndernas synd att icke tro på Honom, som Gud sände i världen som vår Frälsare. Skall det gå oss väl, måste vi besinna att vårt rätta livssammanhang är gemenskap med Gud genom Jesus Kristus.
Sanningens Ande verkar i världen på olika sätt. Ofta får det levande Ordet och den helgade människan vara verktyg i Andens kraft.
Ordet har både livskraft och förvandlingskraft.
Den som blir ställd inför Ordet blir ställd inför sanningen.
Och den som möter en helgad människa känner att hon möter en som bär Andens bud till släkt, vänner, grannar, städer och folk. Och det för oss alla så betydelsefulla är, att Gud har ärende till världen ännu idag.
När han kommer som är sanningens Ande, då skall han leda eder fram till hela sanningen. I Jesu gemenskap får vi ta del av frälsningens hemligheter. Tänk på Paulus ord : Jag förgäter det som är bakom mig och sträcker mig mot det som är framför mig, jag jagar mot målet.
Livet i Jesu gemenskap är icke stillestånd utan rörelse.
Kristi sanna lärjungar är icke ställets, utan vägens människor.
Att vara kristen är således att vara på marsch. Om vi hava hunnit något litet framåt så låtom oss vandra vidare...
Att vara kristen är icke att vara färdig. Det är inte att i ett plötsligt förvandlande under ha erövrat allt som hör den eviga världen till...
Kristet liv innebär, att man börjar vandra under Andens ledning och får ta del av de himmelska skatterna. För en levande och vaken kristen blir livet en bergsbestigning. Det gäller att ständigt komma vidare mot den bergstopp, varifrån allt skall ses i ett rätt ljus och på rätt sätt.
Här ges vidder och vyer. Här är upptäckaranda och erövrarhåg. Mottot är givet: Till hela sanningen.......
Sanningens Ande förhärligar Jesus som är sanningen.
Jesus säger i orden vi läst : Han skall förhärliga mig. Det gäller således honom som en gång sade om sig : Jag är sanningen.
En människa där jagiskheten dominerar är ingen andlig människa.
Ju mer mer en människa lär känna sig själv och sin Frälsare desto mindre blir hon i egna ögon.
Sanningens Ande ger rätta proportioner åt allt och alla.
Där blir de små som små och endast den stor som är stor.
Någon har sagt, att den helige Ande är en underbar målare, som med oförgängliga och glödande färger målar Jesus och den eviga härligheten så våra hjärtan bli fyllda av längtan...
Anden pekar ständigt på Jesus Kristus, Hans liv och verk.
I Andens ljus blir krubban, Golgata , graven, uppståndelsen levande storheter. Det är Anden som tagit gestalt i en människa, när hon säger :
Nu lever icke mera jag utan Kristus lever i mig.......

lördag 28 april 2012

HAR DU NÅGON SOM DU VÄNTAR PÅ ?

MATT 25 : 1 - 13.
Väntar du på någon, som man väntar på det enda, det oerhörda, det gudomliga ? Det är annars så mycket som människor väntar på, vars högsta önskan är att få sig ett hus, unga människor som längtar efter att bli färdiga med sina studier, få gifta sig. Somliga väntar på bilen, andra på det första barnet. En del väntar på den första förtjänsten, andra på pensionen etc...Det är riktigt och mänskligt med en sådan väntan. Ingen är heller så fattig, utan att han har något att vänta på. Hur väsentlig denna väntan än är, så har den ett kort perspektiv och dessutom är den inte sällan en förväntan med illusioner. Det vi väntar på, var inte det vi tänkte, när vi slöt det till vårt hjärta. För att inte tala om alla dem som väntade förgäves. Sådant kan vara tyngre än bördor att bära.
Har du någon, som står över alla dessa besvikelsens och falskhetens lagar som du väntar på ...
Väntar du på Jesus, din Frälsare ?
När du tänker på, att Han skall komma till dig, kommer Han då som din vän ? Känner du den innerligaste glädje inför mötet ?
Har man någon man riktigt väntar på, blir man lätt ivrig och oförståndig. Ingen lär vara så barnslig och lättlurad som den kärlekskranke. Det är sådant de gamla och kloka ler åt, och de gör sig kvicka över, men det finns i denna hängivelse något äkta, som engagerar hela personligheten. Där finns den totala hängivenheten...
Det finns de, som icke förstår talet om Jesu tillkommelse, ty de tycker att Han redan kommit till dem. De upplever Hans dagliga närhet som en obeskrivlig glädje. Det pågår ständiga samtal mellan dem och vår Herre, som en vän talar med en vän.......
Har du någon du väntar på, blir ofta väntan lång. Precis som tiden alltid är kort, då man är tillsammans med den man tycker om. Även för en kristen kan tiden bli lång. Varför dröjer Han så länge ?
Själv sade Jesus: En liten tid och I sen mig. Många tycker att det varit en lång tid för Hans utvalda. Redan de, som först omfattade Honom med brudens kärlek, väntade Honom i sin tid, men inte kom Han då, och inte har Han kommit än. Men vi vet att Han skall komma som en tjuv om natten. Har du någon, som du väntar på, och väntan blir lång, finns farorna där. Det behöver icke vara några stora fiender och hemska avgrunder som öppnar sig. Det kan vara något så enkelt och smygande som tröttheten. Man har annat att tänka på än Jesu tillkommelse...
Om väntan blir lång, är likgiltigheten och nonchalansen där.
Icke kommer Han nu, och så slarvar man med beredskapen.
Att så många står där outrustade beror på att deras Kristus-väntan bara  varit en flammande episod, som inte har någon livsvaraktighet över sig.
Denna vår väntan behöver bli en vaksam brinnande lampa, som ständigt hålls vid liv med ny olja.......
Har du någon du väntar på, går du gärna honom till mötes. Det finns otaliga exempel på vad människor kostat på sig i den vägen. Kanske säger du att det är sant, vad Bibeln säger, att man kan påskynda Jesu tillkommelse, vill jag gärna göra det. Läs din bibel, och du skall finna en väg, som för dig, Jesus till mötes...
Är det Herren Jesus du väntar på ? Äger du den rikaste lycka, en lycka som är din redan nu, och en gång skall tillfullo uppenbaras. Så gläd dig då, ty du vet icke dag eller stund, då denna salighet för evigt skall bliva din... 

torsdag 26 april 2012

VÅRA BEKYMMER OCH GUDS / MATT. 6: 24-34.

Det är både omtyckt och aktningsvärt att ha bekymmer.
Den som icke alltid har händerna fulla av sysslor och huvudet fullt av plikter bedöms ofta som ansvarslös och lättsinnig.
Hur skulle det gå och hur skulle det se ut i världen, om man inte hade omsorg och planerade ?
Människor är måna om att skaffa sig bekymmer.
Ett hus, en TV, en bil, osv...det är sådant man måste ha bekymmer för...
Men det hör till levnadsstandarden i ett högtstående kultursamhälle.
Det är sådant, som skänker självaktning och respekt, och man absolut måste ha. Men bekymmersfritt är det icke.
Många är rädda om sina bekymmer och vill icke mista dem.
Hur skulle det vara om de inte hade sina krämpor att tala om och oroas över. Tänk om grannen var skötsam och de själva redan hade den nya våning de strider om, då skulle livet vara ännu enformigare för dem.
Att ha bekymmer om något så vanskligt som väder och vind är också en viktig del av många människors intressevärld.
Även om det är ambitiöst att ha bekymmer är det likväl meningslöst att ha det. Bekymrade människor är icke rika och gör icke andra rika.
De har varken starkare medkänsla eller varmare hjärta än andra.
Bekymren tär både på hälsan och humöret. Värst är att det tjänar ingenting till. Man kan på den vägen varken göra sig själv eller världen annorlunda. En kristen människa skall vara bekymmersfri som fåglarna och liljorna säger Jesus, och ändå visste han att liljorna snart skulle kastas i ugnen som bränsle och fåglarna snart falla till marken.
Han såg emellertid fåglarnas och liljornas avundsvärda förmåga att icke oroas för framtiden, att kunna taga varje ögonblick som en livets gåva och tillitsfullt förtrösta på sin Skapare och Uppehållare, och veta, att hans bekymmer är nog och så tryggt göra sitt utan ångest.
Men finns det inte motiverande bekymmer ?
Bekymret att vinna sin själ, ivern att först söka Guds rike.
Många har upptäckt, att det är där man behöver sätta in sin ihärdigaste omsorg. Den oron är dock föga väckt hos de flesta...
" om man ägnar 12 timmar av dagen åt affärer och fem minuter åt Jesus och bön, skall man inte vara förvånad om affärerna är 145 gånger mer verkliga för en " Nog behöver vi ha djupare och intensivare bekymmer om vår andliga människa. Vi behöver först bli riktigt hjärteängsliga över vår mammonträldom och världslighet för att rätt kunna söka Guds rike.
Inte heller på det planet är emellertid våra bekymmer till något verkligt gagn. Lika litet som vi kan lägga en aln till vår livslängd lika litet kan vi göra något till vår andliga frälsning.

Icke har ditt bekymmer gjort dig till en kristen och en ny människa.
Nej, inför Herren Jesus, som förlossat, förvärvat och vunnit dig, får du lägga ned alla dina bekymmer.
Kasta det på Kristus, ty han både vill och kan bära det...
Det är på det viset man blir en bekymmersfri människa i kristen mening.
Du skall därför frimodigt lägga ned dina bekymmer hos Jesus och istället tänka på Guds bekymmer. "Eder Fader vet " När du tänker på Hans bekymmer för dig, blir dina bekymmer så ynkliga de i själva verket är.
Sådan omsorg har Han för dig, att Han köpt dig fri med sitt eget blod, för att du skulle få leva trons trygga liv under Hans fasta ledning.
Jesu ångest i Getsemane och Hans kamp mot fördärvsmakterna på korset och i graven är beviset för hur allvarligt menat Guds bekymmer för oss är. Just därför, att Jesu morgondag en gång hade sin plåga, kan vi befrias från dess förlamande makt.
Visst skall vi göra vårt. Fåglarna vet, att maten inte flyger i munnen på dem. Så skall vi troget och trofast fullgöra vår dagliga gärning och samtidigt med iver först söka Guds rike, d.v.s. öppna för dess krafter och nåd, men samtidigt veta, att den frälsande tron är att överlåta allt åt Gud. Så långt har väl ingen kommit på trons väg, att han är helt fri från bekymmer. Den heliga bekymmerslösheten är dock ett utmärkande tecken för Kristus-tron, känslan av det absoluta beroendet.
Ty vad återstår för den som intet förmår ,
annat än att förlita sig på den som förmår.......

onsdag 25 april 2012

MÖTE MED MÄSTAREN / LUK.17: 11-19

Möten med människor kan vara så olika. Ibland lämnar de sår i själen. Något blev sagt, som skulle bevaras. Något lämnades outsagt. Byta ett ord eller två, gjorde det lätt att gå...
En handfull människor mötte Jesus, Mästaren. De var "utomstående" och förtjänade sannerligen det namnet. De stannade på avstånd. Över deras öden var ett ord präntat, som definitivt stängde dem ute från all mänsklig gemenskap. Det var ordet oren.
Att vara oren var att vara utstött. T.o.m. anförvanter skyggade. För dem fanns ingen väg till hemmets port. Ty så stod det skrivet: Den som är angripen av spetälska skall gå med sönderrivna kläder, han skall hava sitt hår oordnat och skyla sitt skägg, och han skall ropa : oren ! oren !
utanför lägret skall han hava sin bostad. 3 Mos. 13: 45, 46.
Tydligare kunde det inte sägas. De hade ingen värdighet, de var utestängda. Ett ofattbart bittert öde...
Vi människor är dock så beroende av varandras uppskattning och närhet. Men är denna beskrivning av en olycklig folkgrupp alldeles okänd för oss ? Finns det inte i vår värld i dag orena och utstötta människor ? Slår vi icke ned ögonen, när vi läser om rasstrider i olika världsdelar och om människor, som trängs undan i kyffen och jordhålor ? Hur kraftig är vår egen reaktion inför människoföraktet i dess olika uttrycksformer ?
Har vi inte i vårt eget land folkspillror, vanlottade människor, som vi helst väjer undan för ? Är det våra bröder, dessa de sämst ställda och minst utrustade ? Kullarna i Samarien förbrändes av solhettan. Så förbrände känslan av utestängdhet de spetälskas inre. De var döda i en värld utan nåd. En osynlig skiljelinje låg mellan dem och de levandes land.
Men en dag hände något. Någon kom över från de levandes land, och han var full av nåd och sanning. De mötte Jesus, Mästaren. Det blev ett oförglömligt möte. Enkelt i sin utformning, ordknappt och utan braskande reklam. Men mötet började med bön. De ropade och sade: Herre, förbarma dig över oss !
Vi talar om stora bedjares böner. Är de spetälska stora bedjare ? Med våra mått mätt är de det inte. Deras bön är ju bara ett rop ur djupen, från människor, som nått ett bottenläge. Tynande vekar och brutna rör var de, människotrasor i sönderrivna kläder, straffade med plågans ris för fädernas missgärnings skull.
Hur ofta stiger icke ropet om förbarmande från Bibelns blad. De hjälpbehövandes rop genom tidsåldrarna. Det är den bönen, som slår över, den gnistan, som tänder. Är det inte ett tröstens budskap för oss, som tycker, att vi är så dåliga bedjare ! Det räcker med att ropa ur själens djup: Herre, förbarma dig ! Han hör den bönen.
Men hans svar är inte alltid lätt att förstå. Han handlar så annorlunda mot vad vi väntar. Gån och visen eder för prästerna. Det var inte lätt att följa den uppmaningen. Först när sjukdomen var läkt, gick man ju till prästen. Få var förunnat att göra den vandringen. Förstulet såg de på varandra och på sig själva och konstaterade i dag liksom i går och räckan av dagar, sen den onda upptäcktens dag: Märkena fanns kvar.
Att gå till prästen under sådana förhållanden var otillständigt. Men, Han som gick förbi befallde så. Och de lydde. Var de så döda, att de inte längre orkade reflektera över följderna ? Eller var det samariten, som anförde dem. Han bar den dubbla bördan, oren och hedning. Hade han kanske hört talas om sin medsyster, som mötte Mästaren och de spetälska ledde till ett steg i lydnad. Och lydnadssteget, trosprovet blev ett trosunder. Medan de voro på väg dit, blevo de rena.
Trons väg är icke bekvämt tillrättalagd. Den är stundom en klippspets, så trång att foten knappt får rum. Att byta ett ord med Mästaren gör det inte alltid lätt att gå vidare. Men går vi vägen i tillit och lydnad leder den alltid till befrielse.
Det hjälper icke att stå stilla och vänta på att se vart vägen bär. Vi måste ta steget i lydnad, om vi vill gå Guds vägar...
Steget från mötet med Jesus kan te sig gåtfullt. Men Hans hand finns tillreds. Att gå i mörkret är att gå med dig. Och sist ljusnar det. Ropet om förbarmande, själens smärtfyllda mollton, klingar ut i ett jublande durackord. Mötet med Mästaren slutar i lovsång och tacksägelse...
En av dem vände tillbaka och föll ned på sitt ansikte för Jesu fötter och tackade Honom. Så slutar alltid själens möte med Mästaren, där Hans ord få nå fram.......

torsdag 12 april 2012

MATTEUS HEMMET...

Att följa Jesus är en spännande vandring.
Och Han öppnar ständigt nya dörrar, och vägar för oss alla.

Om vi är Honom lydiga och lyssnar till Hans röst...
Ty vi vet att Han snart kommer på skyar, så Han kallar sitt folk idag till att gå ut på gator och i gränder, och nödga människor att komma innan dörren stänges för evigt...
Igår kväll blev vi kallade till ett kristet behandlingshem, för missbrukare, till att spela, sjunga och vittna och det var helt fantastiskt möte i all enkelhet.
Det var många som lyssnade och blev gripna av våra vittnesbörd. Den profetiska anden var utgjuten, och många fick enskilda tilltal ifrån Herren. Man såg hur ett nytt ljus började så sakta att tändas i deras ögon. Och Jesus var verkligen mitt ibland oss. Man fick en sådan stor kärlek till alla dessa grabbar. Och det sjöng i mitt hjärta: Att de som ingenting var i världens ögon, det utvalde Gud. Och Han själv ska söka upp de förlorade fåren. Det finns en väldigt djup längtan där ute i världen, efter sanning och äkthet. Många som var där som jag samtalade med , var så trötta på sina liv, och i den förnedring som de har levt i. Det bjöds också på fika, och samtalen  fortsatte vid borden.
Ja, det var så välsignat så jag är fortfarande helt saligt.
Och på lördag kväll så ville de även komma till bönemötet, vi skall ha på Hilleborg.  Att få bli frälst och vandra med Jesus, är det största av allt.

Må vi alla frimodigt gå fram på trons väg, och verka för Jesus
och visa varandra kärlek och respekt i allt som vi möter...

tisdag 10 april 2012

BÖNESAMLING...

Samling till bön och brödsbrytelse !!!
På Hilleborg hos Kalle och Marguerite
Lördag den 14/4 Kl. 19.00.
Har du inte varit med innan, så kan du
gå in på Marguerites Blogg : Marana,ta
Och skriva en kommentar om du vill komma !
Det ska bli underbart, att få komma tillsammans
för att dela Guds ord, Spela , Sjunga och få be
med, och för varandra.
Varmt välkommen !


söndag 8 april 2012

SNART HAR MIN SOL GÅTT NER...

Dagarna fly, mina år hasta bort.
Ja, likt en rök se försvinna.
Tiden att verka är dyrbar och kort.
Snart har min sol gått ner.
Själar  mörker och otro jag ser.
Synden förstör deras livskraft alltmer.
O, låt mig gå, innan solen går ner.
Gå med ett bud från Gud...
Sänd mig till dem som försmäktar i nöd, under en leende yta !
Låt mig få bli för de svaga ett stöd, snart har in sol gått ner.
Hastigt de korta minuterna gå.
Snart skall vid levnadens afton jag stå.
Men innan solen gått ner, låt mig gå.
Gå med ett bud från Gud...
Låt mig få gå med ett budskap till dem, som blivit slagna i striden !
Bringa dem hopp, så att blicken igen, lyftes i tro och bön.
Låt mig få tjäna dig Frälsare kär !
Visst är jag svag, men min starkhet du är.
Låt mg få bli till välsignelse här.
Innan min sol går ner.......


onsdag 4 april 2012

EN FAST TILLFÖRSIKT...

Men tron är en fast tillförsikt om det som man hoppas, en övertygelse om ting man icke ser....... / Alltså, då vi nu hava omkring oss en så stor hop av vittnen, må ock vi lägga av allt som är oss till hinder, och särskilt synden, som så hårt omsnärjer oss, och med uthållighet löpa framåt i den tävlingskamp som är oss förelagd. Och må vi därvid se på Jesus, trons hövding och fullkomnare, på honom, som i stället för att taga den glädje som låg framför honom, utstod korsets lidande och aktade smäleken för intet, och som nu sitter på högra sidan om Guds tron. Ja, på honom, som har utstått så mycken gensägelse av syndare, på honom mån I tänka, så att I icke tröttnen och uppgivens i edra själar...Och med detta önskar jag er alla, en kärleksfull och välsignad Påskhelg.

måndag 2 april 2012

ETT MÖTE MED ÅKE GREEN...

Igår kväll var vi på möte i Vetlandas Friförsamling och lyssnade till Åke Green. Han och hans fru, sjöng och spelade helt underbart. Åke predikade väldigt bra, samt att han ställde två frågor:
VARFÖR ÄR JAG FRÄLST ?
VARFÖR ÄR DET NÖDVÄNDIGT ATT VARA FRÄLST ?
Vi ska alla dö en gång, om icke Jesus kommer tillbaka innan förstås...
Det som grep tag i mitt hjärta var hans beskrivning utav vår ande.
Kroppen kan skadas, och vi kan omkomma och dö...
Men anden i oss kan aldrig skadas, eller omkomma och dö, den lever vidare i all oändlighet. Vi fortsätter att leva även om vi än dör.
Hur viktigt är det då inte att få vara frälst, och veta att vår ande gå till Jesus. Det är en stor nödvändighet.
Tänk i evigheternas evighet, och var skall du skall tillbringa den...?
Hur viktigt är det inte att ha sin sak klar med Gud !
Vi ska alla stå inför Honom en gång...
Vi kan gömma oss, och hålla oss undan, och dölja synd i vårt hjärta under en tid här nere på jorden. Men förr eller senare så blir du dock avslöjad. Inför den ende levande Gud, kan du aldrig gömma dig.
Han är den som ser rakt igenom oss alla
Må vi lägga synden bakom oss, och söka Jesus, med hela vårt hjärta, medan Han låter sig finnas. Hans kärlek är gränslös ! Hans nåd är oändlig !
SÅ VISST ÄR DET EN NÖDVÄNDIGHET ATT VARA FRÄLST !
ICKE VILL DU VÄL EVIGT GÅ FÖRLORAD ?