torsdag 8 september 2011

TVÅ SOM BEDER...

Två män gingo upp i helgedomen för att bedja : Den ene var en farisé och den andre en publikan. Fariséen trädde fram och bad för sig själv : Jag tackar dig, Gud, för att jag icke är såsom andra människor, rövare, orättrådiga, äktenskapsbrytare, ej heller såsom denne publikan. jag fastar två gånger i veckan; Jag giver tionde av vad allt jag förvärvar... Men publikanen stod långt borta och ville icke ens lyfta sina ögon mot himmelen, utan slog sig för sitt bröst och sade : Gud, misskunda dig över mig syndare...Jag säger eder : Denne gick hem igen rättfärdig mer än den andre. Ty var och en som upphöjer sig, han skall bliva förödmjukad, men den som ödmjukar sig, han skall bliva upphöjd...
Fariséen och publikanen hade samma mål till templet. De kommo från helt skilda läger... Deras böner blev inte likadana. Vad berodde det på ? Jo, hjärteställningen var så olika. För farisëen låg det något av andlig prestation i hans förehavande. Det är ingen ödmjukhet i hans bön. Hans bön blir en jämförelse med andra. Publikanen han kom med en djup längtan, från sitt hjärtas innersta djup. Han ville bli helad och få sin sak klar med Gud. Publikanen hade inte tid med någon jämförelse med andra. han hade nog av sig själv. Det var så mycket synd i hans inre. Han ville bli fri...Fariséen gick hem, oberörd av mötet med Gud. Det hade varit en artighetsvisit...Publikanen fick lämna kvar sin syndabörda och gick hem som en ny, förvandlad människa. Det märktes på honom, när vardagen kom. han var icke densamme...

8 kommentarer:

  1. Ja,Tack och Lov,att vi har fått uppleva, att en bön av hjärtats innersta längtan,ledde till att Jesus hörde vårt rop,och drog oss upp ur fördärvets grop!!! Det är N Å D !!! Kram!!!

    SvaraRadera
  2. Ja, och i den nåden, och i den ödmjukheten får vi vandra vidare, på Trons och Sanningens väg. Halleluja!!/ Kramar!!!

    SvaraRadera
  3. I förhållande till folkmängden var det inte så många fariseer på den tiden men tänk vad de ställde till med.Samtidigt som vi när vi vandrar på trons väg får lägga av allt som är till hinder även de lovliga tingen är det viktigt att man aldrig gör en lära utav det. Det är så lätt att begära mer av andra än av sig själv så hjälp mej Jesus att alltid vara ödmjuk inför de du gör. Men jag vill absolut inte ha min gudtjänst i ödmjukadyrkan. Skriften ger nåd för alla bara de vill ta emot den de är viktigt.Osså

    SvaraRadera
  4. Och nu lever icke mer jag, utan Kristus lever i mig, och det liv som jag nu lever i köttet, det lever jag i tron på Guds Son, som har älskat mig och utgivit sig själv för mig. Jag förkastar icke Guds nåd. Om rättfärdighet kunde vinnas genom lagen, då hade ju Kristus icke behövt lida döden.

    SvaraRadera
  5. Så sant så sant och genteligen är de inget svårt liv att leva även om vi i köttet känner de tungt,Osså

    SvaraRadera
  6. Det enda man kan göra är: Att vara stilla och bedja och prisa Herren, när det känns tungt. Herren skall strida för eder och i skolen vara stilla där vid.../ Kram! Vi syns ikväll!!!

    SvaraRadera
  7. En tidlös liknelse. Oerhört viktigt att vi aldrig gör avkall på hjärtats överlåtelse. Det är ju från hjärtat livet utgår

    SvaraRadera
  8. Tony: Ja, precis. Genom hjärtats tro och munnens bekännelse.../ kram!

    SvaraRadera