söndag 17 juli 2011

MIN SYSTER MARGUERITE...

Hade dålig täckning på internet igår kväll. Så idag får min älskade syster ett eget inlägg. Smaklig måltid. Tack för en fin samvaro igår. Min syster har alltid funnits där för mig, och jag älskar henne otroligt mycket. Vi har gått igenom både svårigheter och glädje, och det har stärkt våra band ännu mer. Vi har knappast aldrig varit osams. Ibland läser man, eller hör syskon, som inte har pratat med varandra på flera år, p.g.a. ovänskap. Jag har aldrig förstått mig på sådant. Man måste vara rädda om varandra, ty vi vet inte, hur länge man har varandra. Ja, du syrran, tänk att vi fick ta del av er fina bröllopsdag igår. Du är verkligen ett föredömme, för denna värld. Tommy och jag ska strax ta en tripp, till Kosta glasbruk, sedan vill jag åka till älgparken och titta...Jag ringer ikväll. KRAMAR!!!

10 kommentarer:

  1. Så fin kärleksförklaring till din syster! Det är gott att få ha det så fint tillsammans! Det är hemskt med ovänskap, avundsjuka och förtal och allt som ibland kan förekomma mellan syskon! Jag har märkt kärleken mellan er två systrar och er kärlek strålar vidare ut genom rymden, hem till min dator, och gör mig glad! Kramar till er bägge!

    SvaraRadera
  2. Nej men vad är detta,på söndagsförmiddagen!!! Det var verkligen en överraskning!!! Jag blir djupt rörd över detta,och jag kan bara instämma att det är ömsesidigt!!! Vi har gått igenom mycket tillsammans!!! Älskar dig med!!! Kramar!!!

    SvaraRadera
  3. Myrra: Vi har hållit ihop i vått och torrt, sedan vi va´små. Vi kan tala om allt, med varandra. Vi får tacka Jesus, för all kärlek som strömmar ifrån himmelen, ner till oss alla. Ha en välsignad kväll / Kramar från Småland!

    SvaraRadera
  4. Marguerite: Ja, nu blev du allt snopen va..? Kramar!!!

    SvaraRadera
  5. Konstigt. Det finns många historier med syskon som inte håller sams. Att de knappt nånsin talar med varann, knappt aldrig ringer till varann, etc. Ibland kan man tycka att man är som mest olika inom samma familj.

    Har undrat över detta hur ni tycks hålla ihop så mycket som ni ändå gör i er familj och släkt.

    /Hej.
    /Andreas

    SvaraRadera
  6. Andreas: Jag tycker också att det är konstigt att inte ens släkten, kan hålla sams. Men vi har alltid hållit ihop, det kan ju bero på, att vi älskar varandra och är måna om varandra, vi ställer alltid upp och finns där oavsett. Och det är en stor välsignelse, att få göra.../Kram!

    SvaraRadera
  7. En klubb för inbördes uppmuntran

    SvaraRadera
  8. Anonym: Ja, och uppmuntran, delar vi ut oavsett om man är släkt, eller inte. Alla människor är lika mycket värda./ Kram!!!

    SvaraRadera
  9. Att ge uppmuntran gör en glad till sinnet.

    SvaraRadera